Avundsjuk, jag är sååååå avundsjuk !!!!!!!

Vi var hos min svägerska igår, hon fyllde 75 år och det måste man ju gratta ❤

Men vartefter kvällen gick, så började det pratas om gamla tider.

Carin som har mycket att berätta om från Hagalund, (där Gugge och hans syskon växte upp) gick igång på riktigt 😉 😉 😉  Hon berättade om skolan, sina kompisar och träffar som har varit.

Japp som ni kunde läsa om på överskriften så är jag : Avundsjuk…..sååååå avundsjuk på detta.

Ta hand om era vänner och träffas ofta, gå på reunion och håll kontakt.

Japp, jag är avundsjuk på alla som fick växa upp på 1 plats här i livet, eftersom jag själv flyttade runt ett flertal ggr i min uppväxt.

Tex. en termin bytte jag skola 3 ggr, lärarna kunde inte sätta betyg på mig då, så jag fick göra en test för att dom skulle se att jag hade lärt mig något 😦

Jag har tex aldrig varit på en sk. återträff med någon klass jag gått i. Varken i folkskolan, realskolan , yrkesskolan eller nån annan utbildning. Men jag kanske inte märktes av i klasserna på både gott och ont.

På gott, man gjorde inget väsen av sig, var en följdsam elev som inte ställde till bråk. På ont, jag märktes inte och fick sällan hjälp av lärarna fast jag bad om det.

Allt detta var förenat med att min mor och min dåvarande styvfar flyttade ofta.

Jag kom ju med en busslast barn till Vetlanda, till familjen Palmberg ❤ ❤ ❤

Jag fullkomligt älskade ” Meine tante Svea med familj”!

När dom sen tog hit min mamma från Tyskland (som en av mååååånga julklappar till mig) så skulle ju mamma söka jobb.

Svårt att få ett jobb, där du kunde vara mamma också. Hon fick jobba obekväma tider, så jag fick växa upp hos fosterföräldrar. Ibland hade jag tur att få riktigt snälla sådan, men ibland såg dom mig som ”gratis arbetskraft!” Men som sagt var………det stärkte nog mig ändå, eller vad tror ni ?

När min mamma sen blev ”kär!2 i en man som hon senare gifte sig med, så skulle ju allt vara frid och fröjd.

Men det visade sig att han var arbets-skygg och fick ”sparken ”väldigt ofta, därför flyttade vi runt många ggr.

Från att jag kom ( 7 år sista ggn) till fam. Palmberg ,tills jag var19 år hade jag bott på 15 ställen ungefär, kan ha glömt nån enstaka plats.

Jag med busschaufförerna

Överst , jag med bussens chaufförer, som vi träffade och jag blev överlycklig. Detta var ju en länk till Palmbergs <3.

Bilden här nedan är Birgit ( min reservmamma hos Palmbergs ). + en tjock och tandlös Monika 😉

Jag med Birgit

I detta huset bodde familjen Palmberg en liten bit i utkanten av Vetlanda.

Palmbergs hus

Inte konstigt att ingen av mina klasskompisar kommer ihåg mig.

Ofta kom jag ju ny till en klass ( där alla redan hade sin bästis) och att vara 3:dje hjulet under vagnen var inte lätt.

Jag fick ofta slå mig fram, spela tuffare än vad jag var. Det hette ju inte mobbing på min tid, nä, då fick man klass-stryk och lärarna stod oftast i fönstret på rasterna och tittade på.

Klassresa

Överst är i Norrköping eller Arlöv….kommer inte ihåg riktigt.

Vi skulle på klassresa, men jag fick inte följa med. Pengarna jag hade sparat till detta hemma, hade försvunnit. Mamma visste ingenting och min dåvarande styvfar svarade inte när jag frågade om dom. Nä, naturligtvis fanns det då inga pengar så jag kunde följa med, men jag fick ett foto och låtsades att det var jag som hade tagit fotot.

Bilden nedan är från Arboga när jag slutade 9:an. Man såg ut som en dam med dräkt, handväska och högklackat 😉

Utanför Centralskolan i Arboga

Från Arboga flyttade vi till Asarum, där jag fick gå på Karlshamns Gymnasium. Det är nedersta bilden.

Realskolan

Bilden här nedan är från Lund, där jag tog min examen och vi fick diplomen och våra nålar i Domkyrkan. Med på bilden är Gunnar,jag,Carin och min mamma.

Jag i Lund tar examen

Men i dagsläge så är jag lyckligt lottad med ett helt gäng goa, underbara vänner, som ställer upp i vått och torrt. Detta är väldigt viktigt i ens liv. Så jag säger igen ” Var rädd om era vänner och varandra!”

Denna sidan handlade helt plötsligt inte om något av mina designer, men jag kan ändå visa en tavla jag gjorde till min svägerska på hennes 75-årsdag.

Lydia

Tavlan är stygnsatt och broderad av mig efter ett foto på Carins barnbarn Lydia.

Fotot har Lydias pappa Martin Berg tagit.

Puss och Klem

Ni vet från vem.

Va rädda om varandra, för ensam är inte alltid stark ❤

 

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: